En åskskyddsanläggnings uppgift är att skydda en byggnad mot direkt åsknedslag. Detta genom att säkert leda blixten från inslagspunkten, på utsidan av byggnaden, till jord. Ledningsbundna system kan även föra in åska och överspänningar i en byggnad och där skada installationer och utrustningar. För att skydda dessa måste ytterligare åtgärder vidtas. Detta är helt i enlighet med aktuella svenska och internationella standarder. Främst nu gällande SS-EN 62305. Åskskyddshandboken 452 kan även vara till hjälp.
Åskskyddsklasser
Åskskyddsstandarden beskriver 4 olika skyddsklasser när det gäller åskledare. Valet görs av att man bestämmer sig för en viss klass beroende på erfarenhet/typ av anläggning. Alternativt så gör man en riskanalys (del 2 i standarden) för att därigenom komma fram till ett val.
Rekommenderade klasser enligt åskskyddshandboken:
- Klass I, mycket höga byggnader (över 60 meter) och/eller mycket utsatta byggnader, t ex datacenter, militäranläggningar.
- Klass II, sjukhus, kraftvärmeverk, explosionsklassade byggnader.
- Klass III, vanligast, t ex skolor, äldreboenden, myndighetsbyggnader, köpcentra, kyrkor.
- Klass IV, mindre byggnader, t ex privathus.
Förklaringar
Ledningsavstånd - avstånd mellan nedledare.
Effektivitet - Till hur många procents sannolikhet är byggnaden skyddad.
Skyddsklotsradie - radie på en tänkt boll som rullar över byggnaden, där bollen träffar där slår blixten troligast ner.
Masknät - rutstorlek på takledarsystemet.
För klass I-II skall överspänningsskyddet klara 25kA/pol 10/350μs, vid klass III-IV är kravet min 12,5kA/pol 10/350μs. Table 5 i standarden.
Följande tabell visar mycket kortfattat vad man bör tänka på inom åskledarmontering.
Fråga Elrond vid större objekt så får ni hjälp.
Oisolerade åskledarsystem
Åskskyddsanläggningen omfattar följande delsystem:
Takledarsystemet med åskfångare fångar in blixturladdningen och tar upp den energi som utvecklas i nedslagspunkten samt minskar kraftigt risken för antändning eller annan skada. Takledarsystemet skall på effektivaste sätt fördela blixtströmmen till nedledarsystemet.
Nedledarsystemet leder ned blixtströmmen från takledarsystemet och fördelar strömmen till jordledarsystemet. Nedledarna får då inte bli så varma att de orsakar antändning eller sprängning. För träväggar hålls ett avstånd på minst 10 cm med fästet 911 150 nedan.
Jordledarsystemet avleder blixtströmmen till jord. Jordledarsystemet skall vara så placerat att risken för uppkomst av skador på andra installationer i marken genom sidourladdningar eller korrosion blir så liten som möjligt. Dessutom är det ett krav att vid åskledarsystem skall överspänningsskydd installeras.
Isolerade åskledarsystem
Under senare år har installationer av elektrisk utrustning på tak blivit allt mer vanligt. Sådan utrustning som avses här kan vara: luftkonditionering, ventilationshuvar, solpaneler, skorstenar av metall, radiolänk utrustning och mobil telefon master.
För att skydda sådan utrustning från direkta blixtnedslag krävs både överspänningsskydd samt isolerade åskledarsystem. Den senaste IEC och svenska standarden SS-EN 62305 beskriver detta.
Man skiljer mellan helt eller delvis isolerade system. Delvis isolerade är vanligast. För att designa ett system med isolerade åskledare används ofta den s k ”rutmetoden”. Arean som skall skyddas byggs upp med master som placeras i ett rutnät med linor emellan. Avståndet mellan masterna beror på vilken skyddsklass som erfordras (1-4). Avståndet blir därigenom mellan 5 och 20 m.
