Av svensk standard, SS-EN 50110-1 utgåva 4 – Drift av elektriska anläggningar, framgår det att vid varje elektrisk anläggning ska det finnas en ansvarig person, en eldriftansvarig. Innebär det här verkligen att det måste finnas en eldriftansvarig till varje elanläggning? Det korta och entydiga svaret är nej. Det är behovet av regler eller rutiner för säker drift som blir avgörande för om det behövs en eldriftansvarig eller inte. Inom en processindustri torde det vara en självklarhet att det finns en eldriftansvarig medan det för elanläggningar inom kontorsbyggnader, varuhus eller mindre fabriker kanske inte alls finns detta behov.
Standarden gäller för drift av och arbete på elektriska anläggningar och kan sägas ha två mottagare, dels arbetsgivare som har personal som deltar i arbete med risk för elektrisk fara. Dels innehavare av elanläggningar som har ett utökat behov av säker drift, där det behövs rutiner eller regler för att ändra elanläggningens kopplingsläge eller till- och frånkopplingar för arbete, allt i syfte att säkerställa säker drift.
Innehavare av elektriska anläggningar, formellt starkströmsanläggningar, har skyldigheter enligt elsäkerhetslagstiftningen vars syfte är att säkerställa en betryggande säkerhet mot personskada och sakskada orsakad av el. Men elsäkerhetslagen ställer inga krav på driftsäkerhet. Betydande driftstörningar kan inträffa i samband med att den elektriska anläggningens kopplingsläge ändras, till exempel i samband med arbete på anläggningen. Här får innehavaren själv bedöma riskerna med en driftstörning. Om innehavaren finner risk för betydande konsekvenser av driftstörningar kan denne utse en eldriftansvarig i enlighet med SS-EN 50110-1. Eldriftansvarig är en roll som beskrivs i standarden och vars huvuduppgift är att fastställa regler eller arbetsrutiner för säker drift. Men även beskriva sin organisation för driften av den elektriska anläggningen som inom exempelvis ett kraftvärmeverk kan vara relativt komplicerad.
Namnet eldriftansvarig fanns i utgåva 1 och 2 av standarden och nu även i utgåva 4. Men i utgåva 3 gavs denna roll namnet elanläggningsansvarig vilket var olyckligt då det lätt blandades samman med innehavarens skyldigheter enligt elsäkerhetslagen.
Innehavaren kan sägas ha tre ansvarsområden, dels att anläggningen blir rätt utförd, dels att genom fortlöpande kontroll försäkra sig om att den fortfarande är utförd enligt gällande bestämmelser och dels se till att arbete på anläggningen kan utföras på ett säkert sätt. Den sistnämnda uppgiften innebär att innehavaren ska tillhandahålla den dokumentation och eventuella anläggningsspecifika instruktioner och anvisningar som upprättats för anläggningen till den som ska utföra arbete. I icke komplexa anläggningar räcker det normalt med att anläggningen är utförd enligt gällande bestämmelser vad gäller märkning och dokumentation.
Översikt av innehavarens skyldigheter, bild från Elsäkerhetsverkets handbok för innehavare av elanläggningar.
För mer komplexa anläggningar måste innehavaren även bedöma om anläggningens utförande och dess avsedda användning kräver anläggningsspecifika instruktioner och anvisningar för att arbete ska kunna utföras på ett säkert sätt. För denna typ av anläggningar kan det vara en fördel att utse en person som eldriftansvarig, inte minst för kontakt med entreprenörer som ska utföra arbete på anläggningen så att dessa får till sig de anläggningsspecifika instruktionerna och får ta del av de regler och organisation, eller arbetsrutiner som gäller för driften av denna anläggning.
I vissa anläggningar finns även så kallade driftrum. Det vill säga rum eller platser med elektrisk utrustning som kan medföra risk för skada på grund av el. Eftersom rummet eller platsen typiskt sätt innehåller en fara behöver innehavaren reglera tillträdet. Här kan eldriftansvarig vara en funktion för att ta fram rutiner för tillträde till driftrummet.
Behöver eldriftansvarig vara en person med elektroteknisk kompetens? Nej, det viktiga är att personen kan fatta beslut eftersom det är detta som är den huvudsakliga uppgiften. Hur denne inhämtar beslutsunderlaget är inget som standarden reglerar. Eldriftansvarig kan exempelvis vara en chef som svarar för driftsäkerhet.
Om det är en stor industri, behöver det då finnas flera eldriftansvariga? Nej. Då den huvudsakliga uppgiften är att fatta beslut om regler eller arbetsrutiner för säker drift så kan det i många fall vara aktuellt med samma regler eller arbetsrutiner inom hela industrin. Men om organisationen för driften skiljer sig åt mellan olika delarna av industrin kan dessa behöva beskrivas för varje anläggningsdel.
För arbetsgivare är standarden ett mycket bra verktyg för att uppfylla arbetsmiljölagstiftningens krav på skriftliga instruktioner och arbetsmetoder för arbete med risk elektrisk fara. Arbetsmiljöverket skriver: ”Ett sätt att uppfylla dina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen när det gäller elrelaterade risker är att tillämpa de anvisningar och arbetsmetoder som finns beskrivna i fastställd standard, till exempel SS-EN 50110-1.” Här avses standarden i sin helhet.
Standarden är en metod som följer EEG-direktivet (89/391) om bland annat arbetstagarnas säkerhet när det gäller arbete på, med eller nära elektriska anläggningar.
Av standarden framgår att den för varje arbete ska det finnas en ansvarig person, en elsäkerhetsledare. Elsäkerhetsledarens uppgift är att ansvara för arbetet på arbetsplatsen. Med utgångspunkt från att arbetsgivaren ansvarar för efterlevnanden av arbetsmiljölagstiftningen är den svenska praxisen att det är arbetsgivaren som utser person till att vara elsäkerhetsledare.
I utgåva 1 och 2 av standarden fanns inte funktionen elsäkerhetsledare. I stället fanns en funktion elarbetsansvarig. Dennes uppgift var att ansvara för ett arbetes genomförande, det vill säga inte bara säkerheten på arbetsplatsen utan även svara för den anläggningsdel som arbetet berörde. Till utgåva 3 delade man upp elarbetsansvarig i två funktioner, dels en eldriftledare, dels en elsäkerhetsledare. Eldriftledaren är en utsedd person som under ett arbete ansvarar för säker drift av den elektriska anläggningen och elsäkerhetsledarens uppgift är att svara för arbetsplatsen.
För arbetsgivaren innebär detta att om det inte finns en eldriftansvarig finns det troligen heller inte rutiner för att utse eldriftledare. Därmed måste arbetsgivaren ta ett större ansvar för anläggningskännedom och förutsättningarna för till- och frånkoppling i samband med arbete.
Man kan sammanfatta med att för de flesta elanläggningarna finns normalt inget behov av en funktion eldriftansvarig. Det kan som exempel gälla för elanläggningar inom kontor, varuhus, tillfälliga elanläggningar och verkstäder. Behovet styrs främst av om elanläggningen är komplex och av konsekvenserna av driftstörningar i samband med kopplingar samt om anläggningen har så kallade driftrum. Typiska anläggningar där det finns behov av eldriftansvarig är inom processindustrier och elnätsföretag. Om det inte finns någon utsedd eldriftansvarig finns det troligen heller inga anläggningsspecifika regler eller rutiner för arbete på och drift av anläggningen. Här måste arbetsgivaren ta ett större ansvar för att ha kontroll över den anläggningsdel där arbetet ska utföras. Samtidigt har innehavaren frånsagt sig ett förutbestämt arbetssätt på anläggningen.