Elanläggningsansvarig

Mats Jonsson

Funktionen kan få stor betydelse för elsäkerheten då det nu i många fall råder osäkerhet om vilka regler som ska tillämpas vid arbete.

Utgåva 3 av SS-EN 50110-1 finns än så länge bara i engelsk språkversion men kommer under vintern på svenska. I den engelska språkversionen benämns funktionen person responsible for an electrical installation och en god gissning är att den i Sverige översätts till elanläggningsansvarig. Elanläggningsansvarig kan vara en utsedd person men kan även vara en organisation som genom styrelse eller företagsledning beslutar om rutiner för anläggningens skötsel.

Elanläggningsansvarig ska bland annat besluta om regler, organisation och rutiner för arbete på anläggningen. Allt sedan Elsäkerhetsverket upphävde sina föreskrifter om skötsel av elektriska starkströmsanläggningar, ELSÄK-FS 1999:5, har det i många fall varit oklart vilka regler som ska tillämpas för ett arbete. Nu gällande föreskrifter för elsäkerhet vid arbete, ELSÄK-FS 2006:1, är så kallade målinriktade föreskrifter utan detaljer och förutsätter att det finns kompletterande anvisningar. Föreskrifterna är i sig bra men det är otydligt vem föreskrifterna vänder sig till; vem ska besluta om regler och anvisningar? Jag kan bara konstatera att det allt för ofta saknas tydliga anvisningar om hur arbete ska planeras och genomföras. Här kan funktionen elanläggningsansvarig komma att få en stor betydelse för elsäkerheten.

Följande är exempel på telefonkonversation som jag närmast dagligen har.

– Hej, kan du hjälpa oss genomföra en ESA-kurs?

Ja, visst. Vilken ESA tillämpar ni?

– Branschens ESA!

Ja, nu finns ju ESA Installation, ESA 05 och ESA Industri och det är väsentliga skillnader mellan dessa.

– ESA Industri låter bra.

Ja, låter bra, men vad tillämpar ni?

– Vi har sagt att vi ska tillämpa ESA.

Har ni några tillägg eller ändringar till ESA Industri?

– Nej, vi tillämpar ESA utan undantag.

Det riktigt intressanta är när man sedan ska genomföra kursen och vi går igenom ESA Industri så efter någon timme är det någon som utbrister: Ja, men så där gör inte vi! Vi tillämpar inte Arbetsbegäran. Eller vi har arbetstillstånd i stället för arbetsbevis, med mera, med mera.

Avvikelserna är i oftast många och betydande. Man är heller inte helt överens inom organisationen om vad som ska gälla. Det är uppenbart att man antingen inte har tydliga regler och anvisningar eller så har man i vart fall inte lyckats med att implementera dessa. Det är helt naturligt att man har avvikelser från ESA, eller med andra ord tillämpningsanvisningar, men då ska dessa vara beslutade och efterlevda.

Jag har under hösten i samband med utbildning börjat med att fråga om man känner till SS-EN 50110 1. Tyvärr så varken bland konsulter, ansvariga chefer, arbetsledande personal eller yrkesmän är kunskapen om denna standard särskilt god.

Om man här jämför med till exempel SS 4364000, de så kallade elinstallationsreglerna är denna standard betydligt mera känd. Jag har också frågat om man vid elinstallationsarbete gör avvikelser från svensk standard. Här är man väldigt tydlig, man gör inga avvikelser med motiveringen: Vem tar ansvaret för sådana avvikelser? Men när det gäller standarden för skötsel kan jag konstatera att de flesta företag jag besöker har avvikelser från SS-EN 50110-1. Men här reagerar man inte på samma sätt och då brukar jag ställa frågan: Vem tar ansvaret för dessa avvikelser? Men den frågan brukar då inte falla i god jord som man brukar säga.

Jag kan bara konstatera att allt för många företag säger att man tillämpar ESA utan ändringar eller tillägg, men i praktiken gör man något helt annat.

Mitt råd till den som blir utsedd till Elanläggningsansvarig när det gäller regler för arbete:

• Börja med att läsa igenom SS-EN 50110-1. Kan denna standard fungera för arbete i din anläggning eller i ditt projekt? Om den gör det så har du ett regelverk som är gemensamt för hela EES-området. Som svensk standard finns den på engelska vilket jag märker börjar få större betydelse då vi allt oftare anlitar specialister från andra länder. Standarden finns även i officiella franska och tyska språkversioner men då inte som svensk standard. En annan fördel är att säkerhetsåtgärder som vidtas i enlighet med svensk standard är de enda säkerhetsåtgärder som är förhandsgodkända av Elsäkerhetsverket. Men det utesluter ju inte att elanläggningsansvarig kan anta andra regler än svensk standard.
• Undersök den egna organisationen hur man i praktiken arbetar. Behövs kompletterande anvisningar? Se ESA som en receptsamling och plocka ut det som behövs. Till exempel kan funktionerna Kopplingsansvarig och Kopplingsbiträde behövas. ESA’s principer med Arbetsbevis och Driftbevis kan också vara sådana delar som kan användas i era lokala kompletterande anvisningar. Men de olika ESA-häftena har var för sig så betydande skillnader i förhållande till svensk standard att man kan helt enkelt inte använda både ESA och svensk standard.
• Undersök om reglerna verkligen går att efterleva. Om det finns praktiska hinder kommer organisationen att lösa detta på eget vis vilket inte alltid är så lyckat.
• Implementera reglerna och se till att de verkligen efterlevs.

Min erfarenhet är att vi har tillräckligt med regler, i många fall mer än vad som behövs. Men reglerna efterlevs inte och detta av olika skäl. Behövs verkligen ESA för att underhålla gatubelysning?

Mats Jonsson
Eltrygg Miljö