Kablar innehåller olika material och ett av dem är plast – något om återfinns både som isolation av ledare och i manteln. Något som däremot kanske glöms bort är det faktum att det är skillnad på plast och plast – alla gör sig inte bra i alla situationer. PE (polyten), PEX (tvärbunden polyten), LSZH (Low Smoke Zero Halogen) och PVC (polyvinylklorid) är några olika plastsorter som kan användas – men hur skiljer de sig åt?
Vi börjar med PE/PEX – polyten (PE) är ett robust och slitstarkt material något som gör att den lämpar sig för kablar som ska förläggas i marken. Det som däremot kan tala emot polyten är det faktum att den tenderar att brinna väldigt mycket i situationer då den utsätts för hög värme. I och med det är det inte är ett lämpligt material för kablar som ska installeras i byggnader där det vistas människor och andra levande varelser. Tvärbunden polyten (PEX) har egenskaper som liknar de hos polyten och hittas ofta som isolation i kraftkablar. Den primära skillnaden mellan dem är att den tvärbundna polytenen är mer värmetålig och behåller därmed sin form efter uppvärmning – något som gjort tvärbunden polyten till ett vanligare alternativ kabeltillverkarna vänder sig till för installationskablar.
PVC då, det är en plastvariant som kan göras väldigt följsam och flexibel och är väldigt vanlig i all form av utrustning. Det främsta problemet med PVC är att det innehåller halogen – något som vid brand avger stora mänger svart och giftig rök. Som om det inte vore nog avger PVC även saltsyra som förstör elektrisk utrustning och kan även försvaga byggkonstruktioner eftersom den ger sig på armering och andra metaller. PVC innehåller även ftalater och dioxiner – något som anses farligt för både miljö och människor.
Näst på tur är Low Smoke Zero Halogen eller LSZH som den förkortas – det är i grunden också polyten men den blandas med ett flamskydd i form av halogenfri metallhydroxid. Halogenfria kablar har samma positiva egenskaper som PVC men den främsta skillnaden är att en med LSZH undviker den svarta och giftiga röken vid eventuell brand. Det fälls inte heller ut saltsyra, ftalater eller dioxiner vid brand. En intressant detalj är det faktum att metallhydroxiden avger vatten när den utsätts för väldigt höga temperaturer – det i sin tur fungerar nästan som en inbyggd sprinkler vid brand.
Mot en grönare framtid
Plastmaterial utvecklas hela tiden och går framåt med den hållbara utvecklingen. Kabelegenskaperna har alltid varit det främsta fokuset men miljöpåverkan och hållbarhet blir en allt viktigare parameter som allt fler tar hänsyn till när materialvalen ska göras. Användningen av det lite mer miljövänliga LSZH-materialet har ökat kraftigt de senaste åren – något det ses positivt på. I samband med att konsumenter blir alltmer miljömedvetna kommer högre krav ställas på plasttillverkare och det kommer driva utvecklingen fortsatt framåt.